torsdag, juni 17, 2021
 
HemOPINIONPolitiken som lönsam karriärväg för yngre

Politiken som lönsam karriärväg för yngre

Gab

Ibland slår den tydligt vänsterorienterade tidningen Folkbladet till med riktigt läsvärda artiklar, den jag refererar till finns här.

Nu är i och för sig inte artikeln något som den regimtrogna sossetidningen själva skrivit men det är starkt att ta in en debattartikel från en pensionerad flygöverläkare och stabsläkare i Försvarsmakten som även råkar vara medlem i Kristdemokraterna. Då Nya Riks verkligen vill befrämja en helt öppen och transparent debatt är det med viss tillfredsställelse vi kan konstatera att locket på debattens tryck-kokare inte alltid sitter fast i fullt åtskruvat läge inom PK-medias olika kanaler.

Seniora synpunkter från en pensionär 68 år

Det artikelförfattaren Per-Gunnar Larsson trycker på är, om jag kort skall sammanfatta, att unga och oftast helt oerfarna människor lockas till politiken då de ser detta som en synnerligen lönsam karriärväg. Kraven på utbildning är låga för att inte säga nästan obefintliga, lönen fantastiskt mycket bättre än den som annars bjuds de unga och oerfarna.

Den politiska adeln lockar unga

Att få tillhöra den politiska adeln, där rikspolitiken självklart är det ultimata karriärmålet, lockar väldigt många yngre och nästan helt oerfarna, ungdomskulten inom den svenska politiken finns också långt utvecklad inom den kommunala politiken. Arvodering inom politikerskrået på alla nivåer är den bästa av alla karriärvägar.

Partistöden är döden för ideologier

Samtliga svenska partier har, precis som P-G Larsson påpekar, gjort sig helt oberoende av sina väljare då man själva beslutat om skattebetalarnas pengar i form av partistöd. Incitamenten att representera sina väljare är därför något de karriärsugna ungdomarna helt kan strunta i, går man med i något av partiernas ungdomsförbund och lydigt springer partiledningens ärenden kommer den interna befordran ganska snabbt. Samtliga partier har kort sagt kidnappats av ungdomskulten.

De unga och oerfarna lär sig snabbt att ”sitta still i båten” och göra vad de blir beordrade till, ideologin slängs därför snabbt överbord till förmån för sin egen personliga karriärutveckling. Svensk partipolitik har därmed förvandlats till några olika ”klubbar” där partiernas ledning helt styr över alla sina respektive representanter på alla nivåer, oavsett om det gäller riksdagsgruppen, den kommunala nivån eller ibland de vilka har regionsuppdrag.

PK-elitens maktövertagande

I praktiken styrs därmed Sverige av mycket liten krets av människor utan någon som helst förankring i valmanskåren och detta gäller samtliga partier. Behöver vi nämna den före detta moderata riksdagskvinnan Ann-Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet? Det är en målerisk beskrivning för hur det går till inom riksdagsgruppen, där Fredrik Reinfeldt och hans lojala hantlangare Anna-Kinberg Batra styrde Moderaterna med järnhand.

En annan trotjänare denna gång inom Centern vilken nu äntligen tycks ha fått nog är Staffan Danielsson vilken redan för flera år sedan ifrågasatt Centerns migrationspolitik, han är enligt inofficiella uppgifter urless på partiledningen och Annie Lööfs bristande respekt för många av centerns tidigare kärnväljare. Danielsson är med sina 73 år i och för sig redan pensionär, han har dock mycket att lära sina yngre partikollegor. Behöver vi nämna Fredrik Federley med flera?

Sossarna som vanligt de största förbrytarna

Det parti som trumfade igenom partistödet mest aktivt, det vill säga Socialdemokraterna, är dock de som också har ”föryngrat” sin kader av partirepresentanter allra mest om man tittar på den bakgrund som många av deras partiföreträdare har. De flesta av dessa yngre inom socialdemokratin har därför anammat principen att det överställda målet för partiet inte är att försöka genomföra en politik som vilar på klassiska ideologiska grunder. Det är makten i sig själv som är det viktiga då detta ekonomiskt försörjer så många av partiets funktionärer inom politiken och den offentliga sektorn som de infiltrerat sedan många årtionden.

Nödvändiga ändringsförslag

Slopa partistöden helt, minska antalet riksdagsledamöter till cirka 200, sänk deras arvoden till en normal svensk genomsnittslön, avskaffa alla politiska representanter inom kommun och landstingssektorn – det är ju ändå tjänstemännen/tjänstekvinnorna som bestämmer, inte sällan med pk-ismen som personlig ledstjärna i sin tjänsteutövning.

Nya Riks tar gärna in olika synpunkter i kommentarsfältet eller som inskickade genmälen i artikelform.

MEST POPULÄRA